Giorgio de Chirico (Italian pronunciation: [ˈdʒɔrdʒo deˈkiriko]; July 10, 1888 ?C November 20, 1978) was a pre-Surrealist and then Surrealist Italian painter born in Volos, Greece, to a Genoese mother and a Sicilian father. He founded the scuola metafisica art movement. His surname is traditionally written De Chirico (capitalized De) when it stands alone  Related Paintings of giorgio de chirico :. | Gare Montparnasse | komposition | The Double Dream of Spring | ankomstens gata | The Song of Love |
Related Artists:
Tudor St George Tucker
1862 - 1906,was the son of Captain Charlton Nassau Tucker, a cavalry officer in the East India Company's service. He came to Melbourne in 1881. He studied at the national gallery school and afterwards at Paris. He returned to Melbourne and about the year 1893 was associated with E. Phillips Fox in the conduct of the Melbourne art school. He was back in London in 1899 working in a studio at Chelsea, and had two paintings in the 1900 Royal Academy exhibition, two in 1901 and one in 1902. He died in London in 1906. He suffered much from ill health and his work is comparatively little known.
Parrocel, Joseph
French, 1646-1704 He studied with his father Barthelemy Parrocel (1595-1660) and then with his elder brother Louis Parrocel (1634-94). He went to Paris for four years to perfect his work and then, c. 1667, to Rome, where he became the pupil of the battle painter Jacques Courtois and was influenced by Salvator Rosa. He remained in Italy for eight years and stayed for a time in Venice, before returning to settle in Paris in 1675. He was approved (agree) by the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in February 1676 and received as a full member in November of the same year, presenting the Siege of Maastricht (Draguignan, Mus. Mun.). His painted oeuvre consists principally of military scenes, particularly battles, and he received numerous royal commissions. In the period 1685-8 he executed 11 paintings for the Salle du Grand Couvert at the cheteau of Versailles (nine in situ; one in Tours, Mus. B.-A.; one in Dijon, Mus. B.-A.); in 1699 he painted the Crossing of the Rhine (Paris, Louvre.) for the cheteau of Marly, Yvelines, and in 1700 he executed the Fair at Bezons (Tours, Mus. B.-A.), anticipating the fetes galantes of Antoine Watteau. He was also the author of a number of hunting scenes . His most important religious paintings were the May of Notre-Dame de Paris of 1694, St John the Baptist Preaching (Arras, Mus. B.-A.) and St Augustin Succouring the Sick (c. 1703; Nantes, Mus. B.-A.), which was intended for the monastery in the Place des Victoires in Paris. He also contributed battle scenes to the backgrounds of portraits by Hyacinthe Rigaud and by Gabriel Blanchard. His technique was highly original in the context of his time; he employed a very free style of execution and used thick impasto and intense colours. He was also a prolific engraver, producing around 100 plates,
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).